Bland snödrivor, balanseringskonstnärer och restaureringsprojekt

Marmoreringen och murstocken fri från tapet

Nu har vi äntligen frilagt den marmorerade väggen och murstocken från tapeten. Som ni ser så är det ett stort spackelfält kvar som tyvärr inte kan göras något åt för att under spacklet finns det sand som troligen täcker det hål till den forna kaminen. Ska på något snyggt sätt fixa det där. På enklast sätt ställa ett skåp över, eller annars måla en liten snygg kant.

Murstocken ska målas sen i en ljusgrå färg som sotluckan har. Tror jag kommer att bli kanonsnyggt.

Nu håller jag på och kämpar med att ta bort färgen i taket så brädorna syns och ta bort färg från beslagen på dörren. Funderar på att byta ut några av taklisterna senare så att alla lister blir till den äldre, den som hänger övanför den marmorerade väggen. De andra som hänger där är 60-tal.

Ser fram emot den dag när det här rummet är klart.

Balanseringskonstnären Kasper katt gör entré

Kasper Katt, min ständiga trotjänare tycker det är oerhört spännande med alla nya dofter. Nu har han fått den stora äran att få gå ut och inspektera sina revir. Igår så gick han runt huset, och det hördes då verkligen i hela huset att det var någon som smög runt. Troligen är det bra spänningar i snön som ligger mot. Hörde ett par jamningar, men tänkte att det där klarar han. En timme senare när jag ropade in honom kom han inte in. Jag följde spåren runt huset och ropade på honom. Under en snödriva, intill huset, tittade en sömndrucken katt upp. Så det var väl bara att traska ut och hämta honom. I dag har han fortsatt och utforska det utrymmet ännu mer, men nu kommer han som en skottspole varje gång jag ropar.

Sambon i sitt esse

Snö, snö, snö överallt är det snö, är toktrött på den evinnerliga snön som är överallt. Skotta, skotta, skotta, halka omkring bli blöt om fossingarna. Så fort man ska mata fåglarna så har man snö upp till knäna. Men de trivs gott de små, bofinkar, domherrar, hackspett, gröngöling, blåmesar, talgoxar, nötväcka och koltrast är de små som kalasar på allt gott jag hängt ut. Roligt att se de små springa upp och ner i trädet, kasta frön på varandra och sjunga glatt små visor om våren. Hoppas de stannar kvar över sommaren, fast då blir det tidiga morgnar. Zzzzz....

Höjdrädda jag på verandataket

Sist men inte minst bjuder jag på en bild när höjdrädda lilla jag klättrar upp på verandataket för att ta hand om det. Jaja... är ju bara att bita i, vill ju inte att huset ska förstöras ännu mer.
Glad vinter allihop!