Nu äntligen har det hänt något med taket. Jag har skrapat och skrapat och skrapat och inte har det hänt mycket. Till slut fick jag nog och gick bara runt med morakniv och sprättade bort spacklet de satt mellan brädorna.
Så här såg taket ut innan. Verkligen livlöst och dött. Jag kan faktiskt inte förstå hur man kommit på den befängda ideén att spackla igen mellan brädorna och sen måla på med en dötråkig takfärg. Det gör ju bara att rummet ser livlöst ut. Nu är jag i alla fall underbart glad över att taket är slipat. Nu ska det bara finjusteras sen ska det målas med linoljefärg i taket. Blir nog vitt med brytning med grön umbra. Tror det kommer bli fint.
Satt häromdagen inne i lillstugan och läste på om byggnadsvård som man så sig bör när man köpt sig ett gammalt hus. Plötsligt hör jag en massa oväsen och tänker: -Men nä... är det skator och hälsar på. Tittar ut genom fönstret och ser ju att skatan är ju min far som håller på att ställa i ordning utemöbler åt oss. Min förtidiga födelsedagspresent. En härlig present så här i vårvärmen. Kan man sitta och blicka ut över åkrarna och njuta av solens värme.
Sist men inte minst. Ett minne från den här vintern, som jag nu hoppas har flytt sin kos. Det är inte bara frid och fröjd att bo i öppet landskap. Nackdelen med att bo i öppet landskap är att vinden driver snö över vår väg stup i kvarten. Så här såg det ut när vi skulle iväg förra veckan, pinnarna visar var vägen går. Som ni ser så tar man sig inte ut när man har en låg bil så till nästa vinter får det bli en rejäl bil eller att jag planterar en halv allé. Eller helst både ock och ett garage nere vid vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar