Bland snö och värmande sol

Bland molnig dag och snö dök de här skönheterna upp när jag var ute och hängde upp talgbollar till de små fåglarna. Ett säkert vårtecken, videkissar! Våren känns alldeles för långt bort, men det här gav hopp.

Idag har vi skottat av snön på taken på garaget och verandan. Skrapat bort lite färg i taket i kammaren har jag börjat med även, under all färg och spackel finns ett fint trätak.

Var in till Säter i går och besökte deras bibliotek och hittade lite information om huset. Det var svårt att se när huset var byggt, men någon gång mellan 1830 - 1860 är det byggt. Huset var innan flytt 8*6 meter med 2 rum och bakugn. Är osäker på hur de räknar med dessa 2 rum, om det verkligen bara var 2 rum eller om det är så att de inte räknar med hall och kök. Hittade även en bild frå 1915 på de som bodde där då i förgrunden av huset. Kortet var svart-vitt, självklart. men man kunde ana att verandan var ljusare än själva huset samt att fönstrena var mörkare än karmarna. Vilket man kan, med dåvarande modefärger som hjälp, ana att verandan troligen varit ockragul och fönstrena målade gröna.

Köket

Visar lite om köket i dag också. Som ni ser så är det inte till mycket till kök att skryta om. Det mesta är bara ditplock, mest på grund av att huset bara nyttjats som sommarhus de sista 35 åren men också med den anledning att vattnet drogs in så sent som 1978. Den översta bilden visar vår nya vedspis som vi kommer ersätta mot den gamla gjutjärnsspisen. Tragiskt men sant. Eftersom kakelugnen inte fungerade som den ska så valde vi att köpa en ny vedspis som värmer upp hela kåken lätt. Den är relativit ny, 9 år gammal, med en bakugn till. Så under hela vintern behöver man inte använda elspisen alls. Så vår plan är att vi tar bort själva fundamentet där gjutjärnsspisen står och sätter dit vedspis och elspis. Fick en gammal elspis som hade precisa mått så att båda spisarna kan stå bredvid varandra. Men självklart ska jag ta bilder och rita upp så att de som kommer efter oss får veta hur det såg ut en gång i tiden. Ovanför vedspisen finns det faktiskt en gammal igensatt bakugn. Tyvärr så avrådde sotaren mig att ta upp den igen, pga det skulle bli brandfarligt tror jag vi kom fram till. Det fanns för få rökutgångar helt enkelt.

Köket har jag planer på att bygga i sommar och det kommer bli ett platsbyggt kök av delvis hela brädor, pärlspont och handsinkade lådor. Tjusningen med att ha en snickare/ inredningssnickare som sambo.

börjar få till det i timmerstugan

Så här fint har vi nu lyckats få till det i lillst

ugan/gäststugan. Tur att den finns och är fullt bebolig tills vi fått ordning på torpet. Läser byggnadsvårdsböcker för fullt och ska någon dag ta mig en tur in till stan och se om jag kan hitta någon information om huset. Skrapa bort lite färg ska jag göra och se vad huset har haft för färger genom livet, sen har jag lust att ta bort ett par gipsväggar som har satts för ett par små fönster. Inspirationen är hög.

Skrapning av färg

Nu har jag börjat skrapa bort färgen på toaletten och hittade den här gröna färgen under, finns en annan grön färg under den här som jag satsar på att skrapa fram. De har hunnit måla där ett par gånger och det kommer att bli spännande att ta fram en färgtrappa och se vilka färger som varit i huset under årets gång.

Nu har vi flyttat

I går kväll kl 21.30 tog jag det sista städtaget i vår gamla lägenhet och körde resten av grejerna till huset. Äntligen, utan någon sentimentalitet, sa vi adjö till lägenheten i stan.
Vi har fått klart från försäkringsbolaget att vi ska få en ny pump, så förhoppningsvis nästa vecka har vi vatten. Det kommer kännas underbart! Just nu så bor vi och vår lille Kasper katt hos pappa som inte bor alls så långt från gården. I morgon ska det till att packas upp, förflytta saker till sina rätta ställen och börja grovstäda. Säljarna hade ju inte precis flyttstädat när vi flyttade in, så i morgon ska jag köpa linoljesåpa och hoppas på att färgfläckarna på golvet i kammaren/matsalen vill försvinna.
Var ute en sväng idag och susade fram genom de vackra vita vida vyerna och konstaterade lyckligt att här bor vi! Jag kommer nog inte sakna stan så värst, nackdelen är ju bara den att det har blivit mer omständigt att ta sig till jobbet.

Fortfarande inget vatten, 10 dagar kvar

Absolut ingen rolig sits vi hamnat i nu. Pumpen är frusen och säljaren vill inte ta sitt ansvar för det slarv han har gjort. Dvs han stängde av vattnet men har inte brytt sig om att tappa ur vattnet och värmen var undermålig när vi kom. Inget roligt när man glad i hågen köper sitt första hus och sen kommer man fram till det här. Besviken är jag, uppgiven, ledsen, förbannad men vi fortsätter kämpa. Packar och flyttar på saker och ting och hoppas på en strålande framtid. Hoppet är väl ändå det sista som överger en? Det kunde varit värre. Det kunde varit vi som köpte huset som brann upp samma dag som de skrev på kontraktet. Vårat hus står fortfarande upp och den där känslan som kom till oss första dagen vi åkte upp på gården har fortfarande inte släppt taget. Nästa vinter vet vi i alla fall hur kallt det kan bli och då är vi förberedda.

...och snart är våren här med 7 blommande äppelträd!

I ett iskallt Arkhyttan med en besvikelse som står sig upp i halsen

Ett inlägg från en besviken Katrine som i måndags hade sotaren på besök som provtryckte eldstäderna och det konstaterades att kakelugnen läckte in samt att den var söndereldad som även besiktningsmannen konstaterat men som säljaren påpekade att den skulle vara så. Utan kakelugn i huset är det kallt, vi har små elradiatorer på full värme men det är kallt. Hoppas så att den här evinnerliga kylan kunde släppa någon gång.

Idag hade vi rörmokaren på besök som konstaterade att pumpen var sönderfrusen, så nu har vi inget vatten heller. Synd bara att jag tycker så omåttligt mycket om den här gården. Är fullständigt förälskad i husen och marken runtom så än vill jag inte ge upp.

Hade en dröm efter sotaren då jag var väldigt besviken och ville häva köpet, den natten drömde jag att jag var i ett hus. Jag ville lämna det huset och det var en man som sa jaja... stick då. Senare stod han på trappen med en liten ensam kattunge som gnällde så hjärtskärande så jag kunde inte flytta utan ville ta hand om kattungen istället. Kanske kan symboliseras med gårdens hjärtskärande gnäll om vi skulle lämna den.